Jag blev påmind om glädjen av att ha en tvillingsyster efter orienteringsbravaden idag att hamna på exakt samma tid som syrran. Kom att tänka på ett av mina allra första alster i oljepastellteknik, som döptes till "Tvillingarna". Så här ser den ut.
En skön återvändning till orienteringen efter två års stressfraktur i foten nådde i lördags nya dimensioner. Det var med en lekande glädje jag sprang (hela vägen, hela banan) i ganska vresig (med mina mått mätt) urskogsliknande terräng. Blöta djupa mossar och klippbelagda höjder bidrog till att skärpa koncentrationen, inga större misstag skedde, några fegisvägval, men största upplevelsen var att känna glädjen med orientering igen. Lite småfrälst, ännu en gång. OL for ever, som vi lyriskt jublar en gång om året. Jag sprang hela banan i 66 minuter. Min syster konstaterade efter målgång (samma bana, några minuter tidigare start), inte ens våt i håret: " ja men jag har ju gått idag. Du har säkert slått mig" (vilket vanligtvis aldrig sker). För mig kvittar det vilket, jag var glad över att orka springa en "tuff" bana och känna orienterings"flow". Vilket kräver att man just orkar springa, men viktigare att man är fokucerad i nuet, och bara orienterar, inte tänker på konkurrenter, eller vad man ska laga till middag. Att läsa resultatet är alltid lika kul, gå in på nätet och kolla, som en extra sista god karamell, en söndag kväll:
Delad plats 44 i öppen klass 8. A S 66.57/ L S 66.57!
Detta är i princip en omöjlighet men har nu skett. Alla som ser detta resultat kommer tro vi har varit ute på blåbärsplockning, en tid 20 minuter sämre än bästa tid tillåter det. Men inte. Systrarna sisters har kämpat ovetande om varandras existens, i framfart genom halvmeter djupa vattenhål i överfyllda mossar, klättring på stenbelagda höjdsidor och löpning i vresig terräng. Och stämplar in med exakt samma tid. För att spegla dramat har jag här satt in alla sträcktider på A.S. och L.S., samt ritat in bådas vägval på banan(grön A.S. röd L.S.).
Här finns många analyser att göra. T.ex. kan man se att Annas lilla fusk att inte passera startpunkten gav henne det betydligt bättre vägvalet till ettan som var att gå till höger om den ogenomträngliga kraftledningsgatan. Redan här leder Anna med drygt en minut. Sedan rullar det på i maka takt. Märk att vid kontroll åtta är vi nästan jämsides igen, det skiljer en sekund, efter att A.S. har gjort en krok vid kontrollen. Sedan går vi olika vägval, A.S. kör de tuffare och L.S de lite säkrare. Vid näst sista kontrollen leder A.S med tjugo sekunder. Därefter joggar A.S. i mål. L.S. har precis fått igång sin gamla motor och testar att sträcka ut mot mål. Och i mål är totala tiden exakt lika!
