Idag kom Max, fyra månader gammal och hälsade på matte (min nya kollega) på jobb. Max kan göra "give me five" trots att han är en tung, knubbig bebis.
Bilden inte jättelyckad, men oj vad han var söt. Matte berättade att när han träffar andra hundar lägger han sig på rygg.
Andra bulldog-valpar, för att visa typen av varelse
Jag gick ut och åt lördagsmiddag idag efter rekommendation av grannen; Medelhavspärlan två kvarter från där jag bor. Tyvärr var inte Kjelle Bergqvist där ikväll... Så på vägen hem tog jag en sväng om kajen. Här ligger en otroligt vacker trädgårdsplantering, instuvad mitt på kajen. Jag fortsätter förundras över denna stadsdel jag bor i, allt är så fint! Jag kommer nog inte vilja bo någon annanstans.
...ja det blir inte vackrare än så här.
Hela min livssorg väller upp, jag ringer gamla mentorer (kvinnliga) och frågar vad fan är det vi håller på med?
Anledningen är att jag frågar mig själv; Lena varför viger du ditt liv åt så mycket skit? Varför har du inte gjort det du vet att du vill göra?
Idag känner jag stor sorg för mig själv, för det liv jag har tappat, för det liv jag själv hade velat leva.
Sincerely
Fredag morgon. Det regnar. Det gör inget för det gör gott för det gröna på min balkong och min gård. Jag kan inte förstå att jag blivit "addicted" till grönt, men så är det!
Jag sitter på ett kontor med 120 användare. Nu under semestern är vi cirka 15 st. Söndag kväll hade jag planerat att jobba men det sket sig, min dator tappade programtillhörighet och allt verkade allmänt dåligt. Måndag morgon, på jobb 07:15 blir jag uppsnappad av Securitasvakt efter 5 minuter. Jag visste att jag inte hade slått på något larm, så jag var absolut inte i någon chock. Det visade sig att husets kylaggregat i serverrummet hade tatt semester. I princip kunde ingen arbeta tills fastighetsskötaren hade kommit och fixat kylan.
Onsdag cirka klockan 17 pajar våra datorer igen. Jag säger till nervösa medarbetare; "Detta ligger på en nivå över våra axlar, vi går hem nu. Jag ringer IT-ansvarig och hoppas någon kommer hit ikväll så vi kan jobba vidare." IT-ansvarig den manlige blir uppringd mitt i sin semester och tvingas ta till åtgärder. Någon jour-datakille är inne under kvällen och alla vi andra hoppas att allt funkar på morgonen.
Tidigt på jobb idag igen, lite nyfiken, kan vi jobba? Allt funkar. It-ansvarig, den manlige ringer mig och ställer mycket specifika frågor: "Vem var i konferensrummet igår eftermiddag?...Och när skedde brottet?" -Hm hm, svarar jag, det var möte, kanske de var uppkopplade, vänta jag skall fråga Fredrik. Fredrik, cad-it-expert och dessutom leverantör till oss i form av cad-utbildningar, har kopplat sig på något nätverk i konferensrummet och sabbat de flesta av servrarna. Visar det sig. Jag satt och småskrattade. " - Fredrik, du skall väl inte göra såna här saker? Är inte detta pinsamt, vår IT-ansvarige Lazlo lät grötig på rösten så jag antar han har suttit halva natten för att förstå var felet låg? Och så visar det sig att det är en expert som har dummat sig!"
Det här är kryddor som tillför mitt arbetsliv stora kvalitéer!
Och min konklusion är att allt med sociala medier handlar mycket om att längst där uppe måste någon ha superkoll på vad som händer när det bajsar till sig. Den mänskliga faktorn kan aldrig uteslutas.
Jag läste en gång (flera gånger) Vassily Kandiskys underbara bok om det andliga i konsten Om det andliga i konsten, jag medger jag var ganska stor fan en tid. Där står det tydligt att lila är en färg för sörjande kvinnor, klär äldre damer, mm. Ungefär något sådant. Jag har alltid tänkt hua! om färgen lila, efter jag läste detta, även om jag också minns hur vi batikfärgade det mesta möjligt av kläder på 70-talet i nyanser av lila och cyklamen.
Så. Anno 2009. Jag, kvinna 43 år, har det senaste året införskaffat mig tre viktiga medel/ produkter i färgen LILA. Alla har färgen lila. Jag försöker nu berätta att dessa saker har kommit till mig utan att jag har valt dem, förutom den sista som jag idag KÖPTE på helt egen vilja och av lust; en lila skinnjacka!
Min första "deal" var en lila bil. Den kör jag med stolt huvud. Bilen är fin och fungerar, trots att den är lila. När man väljer pris väljer man inte alltid färg, och min bil är lila. 
Min andra lila pryl är min nya mobiltelefon.
En supersnatchig funktionell jobbmobil. Historien bakom denna händelse är lång, men hör delvis hemma med min semesterrapportering. Så jag tar den här och nu. Lördag den 4:e juli, min första dag på min 1 vecka långa semster var inbokad för kajakpaddling runt Kungsholmen. När jag hade lagt min kajak på plats i vattnet och var på väg en sista gång nedför träbryggan GLED jag 15 cm på den sista hala träplankan. Jag fattade direkt att detta klarar jag inte utan att tappa balansen, så jag hoppade i plurret ganska vackert. Med min jobbmobil (med superkamera, ägnat att ta många fina bilder i kanalerna in mot Stockholm City). Mina kollegor sa att den kommer nog att torka fint och fungera igen, Superelisabeth sa att slå inte på den för tidigt för då kan det bli kortslutning. Jag var mest ledssn för att jag möjligen förlorade vackra bilder- - Jag slog på min mobil för tidigt - Mobilen var död. Söndag morgon fortfarande död. Action! Jag måste ha min jobbmobil i ordning; jag har ingen just nu? Vad gör jag. Ringer IT-ansvarig och HON säger, fixa en ny mobil och om SIM-kortet är paj så fixa dittan dattan, så fixar jag resten. Men fixa en ny mobil! Tänk er ett SIM-kort som inte har överlevt ett plurr. Det kan ju SIMma! SIM-kortet verkar dock ha överlevt fast det såg ganska rostigt ut.
Ok. Måndag, anlänt till Visby. Yes! Köpa en ny mobil som jag tycker om, yes! en NOKIA. Jag gillar knapparna och systemet på Nokia. Valde mycket omsorgsfullt ut en Nokia fold. Shysst! Hem till stugan bredvid en stor rauk. Telefonen är ok förutom att det är dålig nätkontakt. Efter två dagar märker jag att något är fel på min nya älskliga mobiltelefon. Ok! Tillbaka till Visby, reklamera min vara och säger att knappen mno6 ballar ur. Det går inte att använda. Jag får diagnosen DOD (dead on delivery) av den mycket hjälpsamma Expert-killen. Jag får komma tillbaka nästa dag med mina kvitton och få en ny mobiltelefon (naturligtvis glömde jag mina kvitton när jag körde hela vägen in till Visby).
Så tillbaka torsdag och lämnar min mobil och ber om en ny (pga DOD). Telefonen jag vill ha i svart utförande är slut, återstår densamma i LILA utförande. Jag bugar och tackar. Jaha! Så nu Lena har du en lila bil och lila jobbmobiltelefon. Häpp! Kan man gå i möten med en lila mobiltelefon, var min lilla fråga till mig själv. Jag var dessutom ledsen för jag hade hittat en fin bakgrundsbild till telefonen som visade bambu, nu var ju det kört. Då hittar jag en serie lila bakgrundsbilder som är verkligen lila; höstlöv, passionsfrukt mm, och det blev ju ganska snyggt till slut måste jag erkänna.
Så, nu dag 6 på min semester. Allt är ordnat. Jag börjar slappna av.
Så idag. Jag kunde inte motstå att åka tillbaka till en affär där jag hade sett en lila skinnjacka. Begreppet existerar nästan inte för mig. En LILA SKINNJACKA(!) kan man väl inte köpa? Men det gjorde jag idag. Priset var bekväma 70% rea. Det kan man nästan inte tacka nej till.
Så nu har jag tre lila stolta ägodelar. En lila bil, en lila mobiltelefon, och en lila skinnjacka.
Om man läser mer i andra andliga böcker så vet man att lila står för andlighet. Skit i dig Kandinsky! Jag börjar accepetera att jag gillar lila. Och jag känner mig inte som en sörjande kvinna just nu.:)
Jag blev jätteglad när jag kom hem från jobb idag. Växter, ja jättegärna, jättmånga! Gärna gräs och bambu. Ungefär så löd min beställning till syster-yster, som idag har varit ute på "heavy duties". Dessutom blev det en magnifik middag, kantareller och oxfilé.
Så här kan jag rapportera: Magnifikt, splendido, jag vill ha mer! Nu har vi ändå varit beskedliga, och inte alls inte gått över skaklarna.
Jag drömmer om gräs! Detta fantastiska levande väsen.
Mina planer för semester (1 vecka, mestadels på Gotland) var ungefär att hinna måla bort en senapsgul och blodröd vägg i den nya lägenheten, för att kunna sätta upp hylla med med musikanläggning och älskade böcker; samt att införskaffa en balkong värdig namnet balkong med växter och så!
Inte så mycket har hänt...
I morse tog jag mig dock tid att måla en vägg. Nu är det möjligt att börja planera för uppsättning av hylla.
Blodrött är snart ett minne blott. Senapsgult är helt borta.
Och i morgon kommer syster-yster och råfixar lite växter till balkongen. Det finns mycket plats här att försköna med grönt.
Mina bambudrömmar får kanske vänta, men visionen om ett grönt ute-rum lever vidare.
Over and out. Back to duty.
Vi är nu vänner. Och jag bjuder på en norsk favorit. Nils Petter Molvaer, norsk mycket duktig jazzmusiker. Två album vet jag om, Khmer och Solid Ether, spana in dem på spotify.
Först kom Nils Petter Molvaer och sedan kom Michael Jackson (det spelades ut i rymden vid Boule Berså). En avrundning på en fin kväll vid Danvikstulls "Boule och Berså". Ett riktgt mysigt "off" ställe att tillbringa en måndagkväll efter en veckas semester. Tack mina vänner.
Jag skall skicka musik till alla DLF:are och to-become DLF.
News! DLF:s; head in four music session 3-4 th of october.
Två små sten-liv fick förra sommaren resa till fastlandet (och lämna Gotland) och bo hos Super Elisabeth i hennes vackra trädgård tillsammans med några till Gotlandskompisar. I våras började de gny lite och menade att de ville egentligen flytta hem till Gotland. I måndags fick de för andra gången i sitt liv åka färja; denna gången med destination Gotland. Sten-liven har funderat nu i några dagar om var de vill bo hemma på sitt fasta land Gotland.
"Vi vill inte bo vid ett fotbollsmål" sa Sten-liven
"Vi vill heller inte bo vid en traktor" sa Sten-liven
Det senaste dygnet har de sneglat upp mot hon, den största av alla, Jungfrun, och sakteliga har Sten-liven börjat bestämma sig. Vi vill till Jungrun.
Så här ståtlig och vacker är Jungfrun från långt håll.
Inget är självklart innan man slutligen bestämmer sig;
man kan bo hos Jugfrun på toppen, 
man kan också bo vid hennes fötter. 
Sten-liven har känt mycket innerligt innan de har bestämt sig.
De bor nu nede på stranden under Jungfrun och
DÄR! finns det en massa kompisar. Sten-liven vill vara anonyma och lyckliga. 
En fluga välkomnar Sten-liv ett och vakar över Sten-Liv två.
Surprise! Snorulf morrade till på stranden under Jungfrun och sa: "Jag vill flytta till Super Elisabeths trädgård. Jag är modig!"
Här är Snorulf i all sin skönhet. 
Vi skall alla hjälpa honom i hans integrering på fastlandet i stenraden med utsikt på fågelbadet. Må du finna lycka här Snorulf. Du är modig!
I väntan på Thåström
Blå himlen blues
Ibland får man uppleva saker man inte bett om. Vi hade stor inlämning idag (typ jättestor:mycket viktig:stora pengar:företagets framtid; fast bara ett första utkast dock). När jag sitter och säkerställer att vår leverans kommer ut, filer och annat äckligt som skall hanteras med 300% fokus, ringer cykelentreprenör Dennis (som jag köpte min cykel av) och inviterar mig till gratis gästentre på Thåströms 30-årsjubileumskonsert på Långholmen. Då hette bandet visst pop-stars.
Det klickade till i mitt huvud; Thåström, Imperiet, något jag lyssnade tex mycket på vintern jag jobbadee i Pyrenéerna, kanske var det 1985. Tackade ja, kände jag behövde något gott för själen, efter några så in i h-es tuffa veckor.
Ingen av oss som var på konserten hade pejling på vad vi skulle få höra. Björn, Dennis polare, tillika innehavare av gästkortentré för att han har gett bort sina dokumentärbilder på Thåström anno -79, som för övrigt visades i DN idag, fixade in oss övriga. De andra betalade 390 kr.
Det lät precis som jag minns! Jag hade ju självklart velat höra flera av mina favoriter, några framfördes. Thåström låter och ser ut precis som han gjorde för 25 år sedan.
Mina skrala bilder ovan.
Blå himlen blues for ever. eller Thåström i brynje
mer bilder
