;.jpg)
...och sämsta.
snömodd i VasastanI helgen var vi inbjudna till julbord med huvudkontoret i Stockholm. I Skåne var det +8 grader varmt vid avfärd fredag eftermiddag, vid landning Arlanda var marken vit och det var minusgrader. Det blev några panikinköp under lördagen såsom ullbenvärmare samt omläggning av skovalet inför festen. High heeles lämnades på hotellet, stövlar fick duga.
Lördag morgon kom nästa kalldusch; jag fotade min väninnas dotter i aktivitet med gitarren och helt plötsligt är kamerabatteriet slut. Därmed sprack min dröm om en fin söndagsblogg.
Frida på gitarren
Lördag lunch hade jag träff med några kollegor, vi skulle diskutera hur vi kan hjälpa till att avstyra klimatförändringarna genom tjänsterna vi säljer som arkitekter. Vi har aldrig träffat varandra så för att göra vårt arbete lättare hade vi bestämt lunch på ett mysigt ställe, och det blev Moderna Museets restaurang på Skeppsholmen! På väg ut till Skeppsholmen minns jag ett barndomsminne när vi såg de märkliga surrealistiska statyerna utanför museet, att detta är mitt första minne av Stockholm. Efter det har jag bott och arbetat och studerat i Stockholm men har på något sätt helt glömt hur vacker staden är. Lördagens väder var strålande och helt plötsligt älskar jag Stockholm för dess skönhet. Går och nynnar på "Sockholm i mitt hjärta" på bron ut till Skeppsholmen. Hur töntigt som helst.
På väg till huvudkontoret där julbordet startar med "förfest" berättar taxichauffören för oss att Stockholmarna kan berätta hur de mår på internet, och med utgångpunkt i detta får Hötorgskraporna olika färg på kvällsbelysningen. Ikväll lördag är de ljust limegröna. Senare under kvällen skall vi på show på konserthuset (ritat av Ivar Tengbom (grundaren i kontoret) som ligger precis bredvid Hötorgskraporna.
Konserthuset och Hötorgskraporna
Vid slussen visar chauffören Sveriges första ljusreklam, Stomatol, och jag tänker; idag har jag lärt mig två nya saker. Ljussättning av Hötorgskraporna samt den första ljussatta reklamen. Det är bra. Och jag har haft en underbar stund på Skeppsholmen.
Stomatol reklam vid Slussen
Kvällen blir blandning av snabbmingel och en massa raska förflyttningar. Det är kanske så man är tillsammans i Stockholm? Vi landar till slut i en våning vid Stureplan där efterfesten tar vid. Sent om sider kommer dansen igång, och sen är jag riktigt nöjd. Showen var stjärnspäckad, men antagligen kommersiell och saknade en konstnärlig nerv. Sissela Kyle var konferencier (och mycket kul), Robbi Wells spelade, A Berglund spelade, några kända sångerskor sjöng (bra) och Maria Möller som jag lärt mig uppskatta i Babben & Co sjöngimiterade så jag tror baske mig hon var bättre än alla originalen. Men sammanhanget saknades. Några kollegor till mig tjurade och låtsassov eller satt och tittade in i en pelare för att visa att de inte tyckte att det var bra. Det tycker jag är ohyfsat uppträdande mot värden som har kostat på oss denna praktfulla kväll. För jovisst, det är hur tjusigt och trevligt som helst att få bli bjuden på en julfest. I Stockholm...