Ibland är man så dum

I cirka två veckors tid har jag umgåtts med min gamla bärbara. Min nya ville inte längre starta. Detta har jag varit med om tidigare med min gamla bärbara, ett tricks är att vända på datorn, koppla ur hårddisken och sätta i den igen. Typ av överladdning som snabbt lindras.
Detta försökte jag också med den nya, men blev antagligen perplex när jag skulle lätta på bördan. Jag såg öppningsklaffarna på baksidan, men kopplade dem inte till minnet av hur det var när jag faktiskt installerade min "hjärna" på den nya. Jag ville öppna saker som man måste ha skruvmejsel för att öppna för två veckor sedan. Fast långt bak i minnet fanns det en känsla av att "hjärnan" har jag stoppat in på sidan när jag lärde känna min nya dator.
Klockan sju i morse var jag färdig för ett nytt försök. Jag drog i klaffarna, pillade ur "hjärnan" i sidan, tryckte in den igen, och datorn startar vid första tillfälle.
Jag brukar säga att datorer kan man aldrig ha sönder, man kan missbruka dem ganska allvarligt. Utan att något händer. Denna gången tänkte jag att det där får jag nog äta upp nu. Men det gamla receptet består: Vill datorn inte starta, koppla bort "hjärnarn" (hårddisken) ett tag så blir allt bra igen.
Inser till min lycka att det är fantastiskt skönt att ha två bärbara datorer. Den ena blir ju trött ibland. Och då är den andra villig att vara på.
Så till mitt verkliga dilemma. I dagarna kommer jag installera mitt länge önskade ritprogram, som kräver storlek, därav anledningen till att jag köpte denna storlek på dator. Samtidigt är jag otroligt attraherad av att panikköpa en liten dator, som är mycket smidigare.
Men kanske jag lugnar mig nu. Allting har äntligen fallit på plats. Och det gamla tröskverket (den låter som ett tröskverk när kylmotorn drar igång) får hänga med. Där finns några SMÅ pärlor till program som jag klamrar hårt vid. Indesign och photoshop. Erhållna för trofast tjänst som doktorand.

Tänt varé här!

Julaftons finaste julklapp har idag testats. Hemstöpta ljus med tjusiga ljusstakar. Den gör sig gott på det antika bordet med de antika dukarna. Nu gäller det att njuta sista dagarna i lägenheten!

Ut på tur - aldrig sur

X-story
På juldagen gjorde vi en jättepromenad. Julafton hade passerat som vanligt är när det är två barn närvarande - en massa julklappar att öppna för de stackars barnen.
Under juldagspromenaden tror jag vi passerade i alla fall två naturreservat, samt naturen däremellan. Det roliga var att den lille pojken i familjen som jag firade jul hos (min fars sambos dotters familj) under lång tid hade berättat om trädet med en lian. När vi kom dit så såg vi repet (lianen). Jag kastade mig iväg. Så kastade sig Anna-Panna iväg. Sen for Bertil Johansson (min far) iväg i en tyst färd. Hans enda kommentar var: Hu, detta vill jag inte göra igen. Så kom pappa till lille pojken iväg (på bild, sittande i luften) och sist lille pojken. Alla hade vi med oss lite magnerver efter det.

För övrigt så studerade vi vresbok i s.k. trollskogen, fagus något torturus, och sedan gick vi och gick.


Pappan till lille pojken försökte sedan ganska länge dra iväg bortåt Dalby, men då började även vi andra protestera. Lille pojken hade protesterat länge vid detta laget.
Det blev en riktigt bra juldagspromenad. Vi var ute i mer än två timmar, och idag har jag träningsvärk. På kvällen, efter ett till julbord hos familj-familjen, och ett nytt hos vän-familjen på andra sidan skogen väntade så nya bekantskaper. Katterna Maja och Cilja. Nyligen opererade i magen (steriliserade) var de försedda med varsin slickskyddstratt och de var mer än glada när man kliade dem i öronen.
Katter med tratt om huve´t kommer inte åt någonting alls!


Själva julfirandet började med en fotosession vid kalkstensbrottet vid Dalby, en vacker naturupplevelse.


Så julen i allt: Mycket djur och natur! Vilket också fanns som tema på julaftons julklappsspel Qube

julaftonsmorgon

Den sista julängeln har kommit fram och då säger vi God Jul till Er alla.
Ikväll skall jag tänka på hur lyckligt lottad jag är som är frisk, får arbeta och dessutom får fira jul med min familj.

Lite julfrid

...blir det i år också. Min nästan allra bästa väninna från många år i Norge kom förbi Helsingborg på väg till mor i Hässleholm. Hennes busiga barn och bullrige man samt katten Nisse Månsson ansluter med bil om några dagar. Tjusigt att sista tiden i Helsingborg få hälsa en vän välkommen vid Knutpunkten.

Idag har jag satt upp min julstjärna. Det gick bra att tejpa på fönstret. En avsomnad orkidée har lagom till jul vaknat till liv.
Nu väntar jag bara på att min Amaryllis börjar blomma. Så blir det väl ganska bra?

Landssorg

I morgon kl. 09.30 lämnar Sokrates mitt liv och flyttar till en kattälskande man som heter Karsten. Det har varit ett jobbigt beslut som jag tänkt på i ett halvår. Men jag inser att jag med mina obekväma arbetstider egentligen inte skall pyssla om en liten man som Sokrates. Katter vill ha ordning och reda.
Jag grinar redan och jag kommer att grina mer. Sokrates kommer få det bra, och min tröst i det hela är att katter inte bryr sig så mycket om vem det är som sköter om dem, bara de har det bra. Och det vet jag att Sokrates kommer få hos Karsten.

Pulkabacke

I onsdags konstaterade vi att söderkisar och -bruttor tydligen gillar snö och vinter. Spår efter en anlagd pulkabacke var tydliga.

Nytt tak i Höör

Förste takbjälksförman

Tredje sponten

Första spontläggare och första byggnadsinspektör, tillika arbetsledare.

Idag har det jobbats i Höör. Pappa och jag bytte en dags jobb med varandra så nu var det min&co:s tur att ställa upp. Metereologerna var inte helt snälla, för det kom lite smått duggregn de första timmarna. I mitt nästa liv har jag skarpa funderingar på att bli hantverkare. Det är så konkret och härligt att jobba med kroppen, och det är baske mig inte lätt för huvudet heller. Nu hade vi en byggmästare som hade allt material prefabricerat och varenda litet moment uttänkt in till sista millimetern. Så att resa takbjälkar samt täcka taket med råspont och papp gick snabbt, lätt och smärtfritt. Nu vankas det trekantlister i morgon förmiddag.
Sista sponten och pappen åker på i strålkastarljus.