C'est pas mal!

Katten är hemma och har redan valt sin favoritsovplats. En kartong placerad i garderoben.

Denna lördag är småmagisk. En nära storm eller storm passerar och jag sitter och beskådar havet. Fartyg passerar trots lovade 27m/s.

Sent omsider har katten accepterat sin gamla favoritfåtölj, nu i ett nytt land, på en ny plats. Men allt verkar bra!

Har packat upp tre kartonger till. Nu snart bara 9 bokkartonger kvar, de får vänta till jag bestämt mig vilken hylla jag skall bygga. It feels good! Ska utmana ödet och resa till Lund i kväll och äta god mat med kollega Hanna. Hoppas SJ har ordning på sina elstolpar. Annars blir det katten och jag.

Välkommen hem!

Super-Bels, vår helt speciella rymdkvinna har ikväll landat på Tellus! Tisdagsfulingarna är jättelyckliga.

oRo som slÄPper

De senaste nätterna har jag vaknat vid halv-två och inte kunnat somna om förrän vid halvsex. Jag har oro inom mig, ett nytt byggprojekt skall inom några veckors tid smälta ihop och "stämma". Söndag natt när jag vaknade hade jag såpass klarhet inom mig att jag förstod att det är ett trauma som spökar från förra projektet jag jobbade med, och med ovisshet om "katastroferna" fortsatte efter att jag slutade eller om det verkligen blev färdigt, gick jag in på nätet och tänkte jag måste få veta. Det fanns en bild på barnskolan jag slet med i 1,5 år. Skolan belv färdig i tid!
Nu när skolan är full med barn skall jag ringa min gamle chef och fråga om han har fler bilder. Han har antagligen slitit med ekonomiska uppgörelser, men kanske han är lite glad. Trots allt.
Att vara arkitekt är lite som att våga vara med i "flow". Man måste hänga med, man måste vilja vara intresserad, man måste välja att vara otroligt "duktig", klura ut svåra möten, våga prata, våga vara "tråkig", våga vara ödmjuk och kommunicerande. Och man måste våga lida lite. I det hela är jag glad att jag jobbar som arkitekt. Trots allt!

Brattvåg Barneskule, Haram kommune, Sunnmöre fylke

what a feeling

Det var en skön känsla att inta mitt nya hem. Hem...Hem!!! Vad jag har saknat dig. Jag har packat upp sju påsar med kläder och intstallerat mina datorer vid fönsterbänken i vardargsrummet. Min natt är bäddad på yogamatta och therm-a-rest.
Det känns bra. Behöver det vara mer än så här? Jag skall minnas denna spartanska stund.

orkar inte blogga

fast det är en massa saker jag skulle kunna blogga om och berätta med lite glädje. Om två dagar skall jag flytta in i min nyligen inköpta knappa miljonbostad. Kul? Jomenvisst jättekul! Men det har gått så lång tid sedan jag ville detta och allt blev klart så jag har helt kommit av mig. Oj! Jag saknar möbler. Men var skulle jag ha lagrat nyinköpta läckerheter? Oj! jag måste riva upp väggar och golv. Oj! Renovoera kök? Får bli på semestern. Katten? Det måste bara funka. Men havsutsikten då? Den skall väl frälsa mig och få mig att hamna i harmoni? Uuuh....och jag har ju redan andra visioner som inte hör hemma med att rusta upp ett vackert hem På Råå... som det så fint heter. Antiklimax. Jag har anmält mig till yogakurs på inrådan av min naprapat, en duktig tjej. Kostar skjortan, jag blir sur! Men inser att mina allergiska reaktioner och svullna butox-läppar i december betyder någonting som jag måste göra någonting åt. Men jag är inte beredd att betala 3500 kronor för något som jag gjort tidigare som kostat mig 800 kronor.
Tack och lov så är jag igång med löpträningen. Midnattsloppet hägrar i augusti i Stockholm, då skall jag vara under 50 minuter på milen. Det är ett lagom immatriellt mål.
Nu försöker jag inbilla mig att det blir jättekul att riva tapeter och plastmatta i två månaders tid. Säkert jättenyttigt, mycket hantverk som kommer få mig att må prima.

ursäkt

De sista veckorna har jag ofta skrivit kommentarer, som inte fastnar. Ni som saknar kommentarer ibland skall veta att jag har ihärdigt försökt många gånger, men det ballar ur när det är färdigt. Och så blir jag lite trött, och tänker att jag får inte använda hur mycket tid som helst åt odugliga gärningar.
Excusez moi!

kameleonter och annat

På väg in till Hovet i söndags tronade Globen upp på höger sida. Den är magisk, det är något med den runda formen som gör den till något annat än ett vanligt hus. Huset tillhör himmelen lite grann...

före
Två timmar senare är det ännu mer magiskt. Jag undrar om Stockholmarna har hunnit skriva hur de mår så snabbt (se tidigare blog), bara för att Djurgården har vunnit över Skellefteå (jag kallar dem Boliden för så står det på deras tröjor). Rosa ger goda vibrationer, en älsklig färg.

efter
Eller så finns det ett "koncept" som nu inte bara visas på Hötorgsskraporna, utan alla monumentala hus i Stockholm. Man använder samma kommersiella tricks och säljer en produkt, och någon tjänar pengar. Jag väljer att tro det förra; Stockholmarna är över sig i glädje för att Djurgården vunnit sin match på ett strålande sätt.

lokk alike