Ibland är man så dum

I cirka två veckors tid har jag umgåtts med min gamla bärbara. Min nya ville inte längre starta. Detta har jag varit med om tidigare med min gamla bärbara, ett tricks är att vända på datorn, koppla ur hårddisken och sätta i den igen. Typ av överladdning som snabbt lindras.
Detta försökte jag också med den nya, men blev antagligen perplex när jag skulle lätta på bördan. Jag såg öppningsklaffarna på baksidan, men kopplade dem inte till minnet av hur det var när jag faktiskt installerade min "hjärna" på den nya. Jag ville öppna saker som man måste ha skruvmejsel för att öppna för två veckor sedan. Fast långt bak i minnet fanns det en känsla av att "hjärnan" har jag stoppat in på sidan när jag lärde känna min nya dator.
Klockan sju i morse var jag färdig för ett nytt försök. Jag drog i klaffarna, pillade ur "hjärnan" i sidan, tryckte in den igen, och datorn startar vid första tillfälle.
Jag brukar säga att datorer kan man aldrig ha sönder, man kan missbruka dem ganska allvarligt. Utan att något händer. Denna gången tänkte jag att det där får jag nog äta upp nu. Men det gamla receptet består: Vill datorn inte starta, koppla bort "hjärnarn" (hårddisken) ett tag så blir allt bra igen.
Inser till min lycka att det är fantastiskt skönt att ha två bärbara datorer. Den ena blir ju trött ibland. Och då är den andra villig att vara på.
Så till mitt verkliga dilemma. I dagarna kommer jag installera mitt länge önskade ritprogram, som kräver storlek, därav anledningen till att jag köpte denna storlek på dator. Samtidigt är jag otroligt attraherad av att panikköpa en liten dator, som är mycket smidigare.
Men kanske jag lugnar mig nu. Allting har äntligen fallit på plats. Och det gamla tröskverket (den låter som ett tröskverk när kylmotorn drar igång) får hänga med. Där finns några SMÅ pärlor till program som jag klamrar hårt vid. Indesign och photoshop. Erhållna för trofast tjänst som doktorand.

Tänt varé här!

Julaftons finaste julklapp har idag testats. Hemstöpta ljus med tjusiga ljusstakar. Den gör sig gott på det antika bordet med de antika dukarna. Nu gäller det att njuta sista dagarna i lägenheten!

Ut på tur - aldrig sur

X-story
På juldagen gjorde vi en jättepromenad. Julafton hade passerat som vanligt är när det är två barn närvarande - en massa julklappar att öppna för de stackars barnen.
Under juldagspromenaden tror jag vi passerade i alla fall två naturreservat, samt naturen däremellan. Det roliga var att den lille pojken i familjen som jag firade jul hos (min fars sambos dotters familj) under lång tid hade berättat om trädet med en lian. När vi kom dit så såg vi repet (lianen). Jag kastade mig iväg. Så kastade sig Anna-Panna iväg. Sen for Bertil Johansson (min far) iväg i en tyst färd. Hans enda kommentar var: Hu, detta vill jag inte göra igen. Så kom pappa till lille pojken iväg (på bild, sittande i luften) och sist lille pojken. Alla hade vi med oss lite magnerver efter det.

För övrigt så studerade vi vresbok i s.k. trollskogen, fagus något torturus, och sedan gick vi och gick.


Pappan till lille pojken försökte sedan ganska länge dra iväg bortåt Dalby, men då började även vi andra protestera. Lille pojken hade protesterat länge vid detta laget.
Det blev en riktigt bra juldagspromenad. Vi var ute i mer än två timmar, och idag har jag träningsvärk. På kvällen, efter ett till julbord hos familj-familjen, och ett nytt hos vän-familjen på andra sidan skogen väntade så nya bekantskaper. Katterna Maja och Cilja. Nyligen opererade i magen (steriliserade) var de försedda med varsin slickskyddstratt och de var mer än glada när man kliade dem i öronen.
Katter med tratt om huve´t kommer inte åt någonting alls!


Själva julfirandet började med en fotosession vid kalkstensbrottet vid Dalby, en vacker naturupplevelse.


Så julen i allt: Mycket djur och natur! Vilket också fanns som tema på julaftons julklappsspel Qube

julaftonsmorgon

Den sista julängeln har kommit fram och då säger vi God Jul till Er alla.
Ikväll skall jag tänka på hur lyckligt lottad jag är som är frisk, får arbeta och dessutom får fira jul med min familj.

Lite julfrid

...blir det i år också. Min nästan allra bästa väninna från många år i Norge kom förbi Helsingborg på väg till mor i Hässleholm. Hennes busiga barn och bullrige man samt katten Nisse Månsson ansluter med bil om några dagar. Tjusigt att sista tiden i Helsingborg få hälsa en vän välkommen vid Knutpunkten.

Idag har jag satt upp min julstjärna. Det gick bra att tejpa på fönstret. En avsomnad orkidée har lagom till jul vaknat till liv.
Nu väntar jag bara på att min Amaryllis börjar blomma. Så blir det väl ganska bra?

Landssorg

I morgon kl. 09.30 lämnar Sokrates mitt liv och flyttar till en kattälskande man som heter Karsten. Det har varit ett jobbigt beslut som jag tänkt på i ett halvår. Men jag inser att jag med mina obekväma arbetstider egentligen inte skall pyssla om en liten man som Sokrates. Katter vill ha ordning och reda.
Jag grinar redan och jag kommer att grina mer. Sokrates kommer få det bra, och min tröst i det hela är att katter inte bryr sig så mycket om vem det är som sköter om dem, bara de har det bra. Och det vet jag att Sokrates kommer få hos Karsten.

Pulkabacke

I onsdags konstaterade vi att söderkisar och -bruttor tydligen gillar snö och vinter. Spår efter en anlagd pulkabacke var tydliga.

Nytt tak i Höör

Förste takbjälksförman

Tredje sponten

Första spontläggare och första byggnadsinspektör, tillika arbetsledare.

Idag har det jobbats i Höör. Pappa och jag bytte en dags jobb med varandra så nu var det min&co:s tur att ställa upp. Metereologerna var inte helt snälla, för det kom lite smått duggregn de första timmarna. I mitt nästa liv har jag skarpa funderingar på att bli hantverkare. Det är så konkret och härligt att jobba med kroppen, och det är baske mig inte lätt för huvudet heller. Nu hade vi en byggmästare som hade allt material prefabricerat och varenda litet moment uttänkt in till sista millimetern. Så att resa takbjälkar samt täcka taket med råspont och papp gick snabbt, lätt och smärtfritt. Nu vankas det trekantlister i morgon förmiddag.
Sista sponten och pappen åker på i strålkastarljus.

Fest på Södra Teatern

Kontorets samlade manskap om ca 220 personer möttes i fredags kväll för en oförglömlig afton. Eftermiddagen ägnades åt en blandad presentation av visioner och strategier för framtiden, nyinköpta kontor, varumärkesplattform, BIM, mm. S.k. konferens.
Efter det var vi jättesugna på fest. Lokalen passade oss perfekt, och som pricken över i kom det ett brasilianskt band och spelade. Det dansades till långt ut på natten. Tom VD skakade loss. Då är det bra!

Södra Teatern, plan med östra och västra salongen.

I mittskeppet serverades entredrinken

Västra salongen med bandet i förgrund.

Mina kollegor och jag hörde till gula gänget.


Utsikt från mitt hotellrum.


Så till dagens tankenöt. Vilket hotell har jag övernattat på?

orkidéer på gång

Även på Råå växer uttorkade orkidéer och vill blomma på nytt. Efter en lång vila.

snart julfest

...och i år med maskeradtema. United colors of..... Alla anställda i den stora koncernen har blivit uppdelade i de fyra basfärgerna rött, gult, grönt och blått. Jag har ansträngt mig lagom, köpt in billiga attiraljer som kanske kan ge en helhetseffekt. Kanske. Det återstår att se. Min färg är gult.
To be continued...

flyga drake

...i Stockholm kan man ju drömma om ibland. Jag som är på väg dithän.
Jag gjorde reklam för författaren till "Tusen strålande solar" tidigare i år. Hans genomslagsroman/film "Flyga drake" (den har jag också läst nu) kom så på ämnet idag.
När vi sitter de sista timmarna och skall "leverera" kommer det order från Stockholm att det skall vara barn med i bilden som flyger drakar. Då är det bara ett som gäller: Just do it!
Ibland är det så himla kul att jobba som arkitekt!

Workaholic

Nu har jag varit lite jammig på jobbet i några dagar. Helt plötsligt kom det massa jobb, efter tre veckors stiltje. Söndag skulle jag bara få lite info om ändringar att göra till veckan, men inte blev det så. Jag fick kasta mig in och rädda ett projekt för möte måndag morgon. Så det blev rakt av från söndag lunch till måndag morgon. Min kollega som är ovan vid sådana här omständigheter var helt ur gängorna och drog rakt hem och sov resten av dagen. Jag sov en timma och pallade mig tillbaka för att höra VD:s tal om stora förändringar.
Min trötta kollega var lite sur (jag också för den delen, jag satt och svor halva natten). Han undrade, får man övertidsersättning? Jag svarade att sånt har jag slutat tänka på, enda gången jag jobbat på ett arkitektkontor där vi lyckades kämpa till oss övertidsersättning, blev resultat att firman var nära att konka. 5 stycken blev uppsagda.
Nåväl, min kollega ville inte ge sig, så resultatet blev att vi fick skriva vanlig tid för alla timmar vi jobbat, SAMT för tiden vi sovit och inte kunde jobba på måndag. DET har jag aldrig varit med om! Jag tjänar numera pengar medans jag sover. Känns kul!

Trött nu

Tio i gårkväll satte jag min sista list för mina nya golv. Fredag kväll fick jag låna ett skruvstäd (Anna-panna) så jag kunde såga listerna 45 grader. Söndag sågade jag trätröskellister och fick hyfsat spänn i golvet som skevade lite. Måndag morgon fick jag till min första aluminiumtröskellist. Måndag kväll borrade jag och spikade ek-kvartlisterna. Det gick inte bra under det första skåpet. Omöjligt att komma till med hammaren. Ser ni spiken på bilden nedan?

Det sista jag hann med var att bågfila och skruva i entredörrens aluminiumslist. Det gick åt h-te. Skruvarna gick sönder halvvägs ner. Jag var jättesur på K-rauta då skall ni veta. Nu sitter det små omöjliga avslagna skruvar kvar. Jag har ännu inte kommit på hur jag skall få bort dem och sätta i nya. Jag blev ganska knäckt eftersom visningen var idag. Det var bara att försöka dölja allt med en kraftig matta.

Orkade som vanligt inte städa klockan 11 på kvällen, så det gjorde jag i morse...då gäller det att proppa garderober mest möjligt fulla. När jag kommer hem på kvällen tar det lika lång tid att återställa ett funktionellt leverne.
I morgon förmiddag är det ny visning, och det är jättejobbigt just nu. Jag FÅR inte grisa till det direkt. Måste skärpa mig nu de sista timmarna...
I tillägg så jobbade jag över till midnatt ikväll. Och måste jobba ännu längre i morgon kväll om jag skall ha någon chans på Stockholmarna.
Nej då. Skämt åsido. Jag trivs ypperligt. Och med två inbokade visningar så tror jag att min lägenhet kommer att bli såld.

ENFJ

Jag gjorde testet som rullar runt i omgivningen under två tågresor till och från Köpenhamn.
Det var inte speciellt svårt att svara, men jag tvekade några ställen, och jag kände också tydligt när det var mycket typiska svar som man kunde fylla i, som helt tydligt skulle ge den ena eller andra typen. Jag är en introvert typ, men jag vet också hur jag funkar som bäst, när jag är mer extrovert och känner mig mer delaktig i världen. Mitt resultat blev att jag är en extrovert typ. Det var här skon klämde för mig tror jag.
Mitt resultat blev ENFJ. E, N och F med ganska tydlig preferenspoäng, ca 10 på alla, medans J med bara en poäng fick övertag över P. J står för bedömning och P för perception. Jag tror det var en viktig seger för mig.
Självklart har jag googlat. Blir glad, men tänker att det kan väl inte vara så bra. Men det känns bra!
ENFJ according to some

gränslösa dagar

morgonljus på Råå


gratis färja


sundet i motljus


framme på Duevej



...tillbringas i Köpenhamn med fördel. En magisk lördagmorgon fortsatte med en nästan lika magisk eftermiddag på Duevej. Min finska väninna hade inviterat till re-re union (tilfälle att verkligen träffas igen).
Eftermiddagen gick åt till att laga mat och stryka dukar. Sedan slant jag med "ladyshaver'n" och husets enda plåster fick offras.
Till sist fest! Mat och vin och vin och mat till sent ut på natten. Min sista reflektion innan jag somnar är att danska är ett språk som jag aldrig helt kommer kunna ta till mig. Eller så orkar jag bara inte. För mig räcker det att jag kan tala och kommunicera på svenska och norska.

Aj!


morgon på Duevej

travel is dangerous

livet på landet VII

En glad svampplockare kom hem från skogen idag, tom gårdskatten (som önskar vara anonym) gladde sig mycket.
...mums, detta blir gott till kvällens middag. Tycker katten också.
Jag har packat ihop sådant jag absolut inte behöver under 1 års tid. Det blev tio kartonger och jag undrar varför jag har gjort mig mödan att packa ihop saker som jag ändå inte direkt behöver? Nu står det i tryggt vinterförvar i ladugården.

Pocketböcker, faktaböcker, en hel del sportkläder, ett par inlines, mitt målarstaffli(!),mm, kartonger med bra att ha saker, hela min campingkökuppsättning . Med mera...
Jag får ganska stor panik varje gång jag skall flytta, jag tycker det är så otroligt dumt att bära runt på en massa saker genom livet. Man blir tyngd av det materiella, men när man väl har skaffat sig ett materiellt liv tycker man det är ok. Nu skall jag dock försöka minska mina ägodelar så de får plats i en 1 rok lägenhet.
Utanför ladugården träffade jag en tjej (dam/kvinna) med hund. Jag gick fram och hälsade, trodde det var grannens unga fru. "Vem är du? frågade hon" -Jag är Bertils dotter. Men vem är du? Är du inte Görans? " Nej, jag är Jan-Inges".
Så presenterar man sig på landet.

lyckodag?

I morse var jag stressad. Hemmet skulle rensas pa alla personliga attiraljer för att en mäklare skulle kunna ta snygga foton på eftermiddagen. Min vana trogen drar jag ut på allt, så i morse blev det till att stiga upp tidigt och göra färdigt det jag inte orkade göra färdigt igår kväll.
Dessutom hade jag ett bokat möte halvnio uppe på Maria Park, så det gick inte att komma sent till jobbet heller. Jag brukar inte stressa på morgonen men i morse blev det lite småstressigt till slut.
Så händer det, det första jag ser när jag kör ut på Rååvägen, en halv regnbåge! Jag stannar bilen och går ut och tar ett kort. Jag tycker väldigt mycket om regnbågar, det är något väldigt magiskt med dem när man ser dem.

Så tuffar jag vidare upp till Maria Park, så där lagom fem minuter försenad. Då kommer nästa regnbåge! Igen stannar jag och tar mig tid för fotografering. Denna är superstor, jag blir riktigt knottrig på huden.

Damen som jag skulle möta var lycklig över att jag hade bil, för hon behövde skjuts tillbaka till stan. Och ärendet tog fem minuter, så då gjorde det inget att jag hade tillåtit mig denna viktiga dokumentation.
Jag är helt fantastiskt förtjust i regnbågar. När jag ser dem tar jag det som stora tecken på att något riktigt bra skall hända. Jag är riktigt skrockfull.
Resten av dagen hände det inget speciellt alls. Så jag får väl vänta då....

snabbväxande orkidé

Jag blev milt sagt förstummad i morse. Min orkidé som har gett ett pyttelitet skott har under natten fått fullkomligt gjädjefnatt och slår ut i hela sin novemberstrålning. Ofattbart! I blommornas värld kan vad som helst hända.

söndag eftermiddag

måndag morgon

om att slutföra projekt

På tisdag kommer mäklaren och fotar min lägenhet. På 10 dagar har jag (med andras hjälp) målat om kök och lagt in oljat ek-parkett golv. Nu är det dags för allt slutpillet...
Hantverkare II lämnade köket igår kväll efter en mirakulös dag. Med ställbord och kapsåg blev det till slut riktigt fina detaljer.

Känslan av att gå på oljad ekparkett jämfört med mina tidigare sopplastmattor är obeskrivlig!

Nu återstår små justeringar...som att köpa en planka parkett. Det saknades 105x8 cm parkett. Jag anade redan innan att jag skulle åka på att köpa ett helt paket ny parkett. Tillbaka på byggmax idag visade det sig att mina aningar stämde. "Nej, vi säljer inte en planka, då kan vi inte garantera garantin på 25 år". Så det blev att köra hem 3 m2 parkett och fixa till den sista plankan.

Jag var lite stolt över att fixa detta själv. Hela dagen igår var jag fruktansvärt avundsjuk på hantverkare II som fick mysa med ett gäng brädor, en hel dag!
Kvadratmeterpriset för dennna sista planka steg drastiskt. 9464 kr/m2 (priset är annars 249 kr/m2), är alltså vad jag har betaltat för golv idag. Dock var det ju bara 0.084 m2. Som kostade mig en knapp tusenlapp.

I eftermddag har det sågats och limmats och fixats. Syrran knorrar lite över segt lim, får dessutom fortsätta sitt målningsarbete...



Det är nästan färdigt nu!

Nu är vi trötta. Inte bara katten.