Nu är det vår!

Lite smått fågelkvitter i hjärtat - fast det tickar lite fort just nu pga min segslitna förkylning. Men ändå, visst känner man det? Våren är snart här. Jag ser tillbaka på de sista tre månaderna, kan inte förstå att allt har varit så jobbigt och så tungt och så befriande tomt från befriande känslor. Jobb och jobb och jobb. Nästan så jag skäms över mig själv.
Jovisst, jag har jobbat mig igenom tunga saker. Flytta ur, städa ur (med god hjälp), leverera slutprodukt på ett långt projekt, leverera, leverera,,,,men dagen när vi hade levererat och pengarna från min lägenhet satt på mitt bankkonto, då blev jag sjuk. Fortfarande är det småkrassligt, fast jag hankar mig till jobb (och blir utskälld för att jag hostar - svårt att vara alla till lags) och ser fram så mycket emot en VÅR! VÅR! VÅR!

VÅÅÅÅÅÅR!!!!!

Min granne har en ekorre

Detta är det bästa jag får till med en minidigitalkamera. Möjligen dags för en systemkamera.

Efter två dagars sängliggande i feber och halsont, satt jag och tittade ut på den analkande våren. Nästan snart grönt. Och där, på grannens tak, en ekorre.
Snabba saker, men de sprider en positiv känsla när de far fram.

Jag längtar till påskfjellet

Vid påsk åker man upp på fjället i Norge. Så är det, och det är bland det vackraste man kan göra. Efter min lilla Norgetur häromsistens har jag fått en kolossal längtan efter att gå på tur i påskfjället. Jag kontaktade en gammal kollega idag som var (2001...tiden går!) stugvärd på Olavsbu i Jotunheimen. Jodå, han och hans familj är fortfarande stugvärdar. Jag är välkommen bara jag tar med mig nödvändig proviant. Sist drog jag ett tefat genom Jotunheimen, syster kan intyga. Jag bara vill åka, jag längtar så!
Enda problemet är väl att svenskar inte har ledigt hela påskveckan som man har i Norge. Men det ordnar sig säkert. Ikväll är jag ganska säker på att jag kommer att åka. Någon som vill följa med?

Från början

Under helgen i Oslo hade jag glädjen att återse ett måleri som jag har saknat mycket. Det "bor" innanför den nyombyggda fönster-sitt-altanen. Jag blev glad när jag såg det. Jag har saknat det mycket men såg också att det har fått ett riktigt praktfullt hem. Så jag är jättenöjd. (Hon som äger måleriet (och det andra; vinter) berättade att hennes make, tillika businessman och hans polare hade suttit och stirrat som hypnotiserade en hel kväll vid åsynen av mina målerier. Det värmer för en (då)olycklig konstnär.:))



”Färdig” med ett måleri idag. Jag har målat den samma linjen/ ytan, fyllt den med färg, suddat ut linjen/ ytan med vit färg, suddat ut konturerna med vit färg, fyllt i konturerna med färg, fyllt i konturerna med vit färg, dubblerat konturlinjerna. Nästa steg är att börja om från början igen.
Victory man i syne för en sekund. Jag ser honom, han ser mig, vi låter som om ingen ser någonting, och allt är egentligen som förut. Nästa steg är att börja om från början igen.

Jag tror jag äntligen har nått fram till den punkt där jag startar om. Bättre sent än aldrig??? Jag är fascinerad över konstens värld för den har en slags evighet i sig som man förstår först när man ger sig i kast med den. Den är viktig, viktigare än något annat. Och man måste vara modig och får inte lov att ljuga. Det är därför man dessutom blir klok av att "konsta". Den klokheten har jag aldrig känt att jag tillämpar mig på samma sätt i något annat sammanhang.

Om ni är snälla mot mig, kanske jag visar fler saker jag har gjort under åren och som ligger mig mycket varmt om hjärtat.

oslo revisited

Besökte Oslo och gamla vänner i helgen. Tog mig samtidigt en tur på Frogner där jag bodde i sju år av mitt liv, och gick förbi de tre husen jag hyrde lägenhet i under olika tid.
Frognerveien. Kollektivboende, jag delade kök och bad med 5 andra, men hade ett stort och fint rum. Som var iskallt om vintern! Jag bodde i huset med gul fasad.

Lilla Frogner allé. Här bodde jag i en liten 1 rumslägenhet i cirka ett år. Här var det mysigt och lugnt.

Gabels Gate. Här bodde jag mesta tiden, nästan fem år. En rymlig och fin 2rumslägenhet med balkong. Fönstret som är öppet är mitt gamla sovrum. Var även sambo här de sista åren.

Det händer också nya saker i Oslo. Besökte den nya operan. Jag skall inte visa bilder på det flashiga huset. Från övergångsbron såg jag först musiker släpa sina instrument i en dåligt skottad väg. Detta är så typiskt Norge. De kan slänga ut miljarder med pengar på sina fina byggprojekt, men att satsa pengar på kommunikationer, det hör liksom inte till. Läste i Avisa att Norge nu har Europas sämsta vägar.

På sjösidan sitter folk och läppjar solen en vinterdag. Operan är lyckad! Här har man förutom en viktig byggnad lyckats skapa en plats för människor. Då är det god arkitektur.

Okej då. En bild på Operan, det var så fantastiskt vackert med sol och en meter nysnö. Taket som är en öppen sittplats vanligtvis kunde nu varit en skidbacke, om den inte varit avspärrad.

Sötast av alla denna helgen var en hund som på dagarna får vara i mattes klädbutik och sova i en guldstol. När jag skulle fota honom ville han hela tiden komma fram och snacka med mig. Så ursäktar lite dålig bild...