till en långväga resenär

...kommer här en liten bildkavalkad med julens favoriter.

i tomtens julverkstad


askungen


lady& lufsen


piff och puff & co

musdödare nr I

Julen tillbringades på landet i skogen. Mössen levde runt riktigt på nätterna, jag kände mig trygg i och med att katten låg på min mage. Ingen av oss orkade ladda musfällorna. Sista dagen tog jag mig i kragen och ställde in tre nyladdade fällor på vinden. Det blev en färsk mus inom en timme. Det var lite dålig utdelning, så jag tänkte "varför inte låta katten få inta sina riktiga jaktmarker". Han hade i flera dagar suttit utanför vindsdörren och längtat. Vi öppnade och släppte in katten. En kvart senare kom han ned med en mus i munnen som han släppte på mattan i vardagsrummet. Musen var inte död! Det blev stort kaos. Musen sprang och gömde sig bakom soffan, katten gick upp på vinden på ny jakt och panna och jag stod skräckslagna uppe på varsin säng. Efter mycket pirkande lyckades vi få ned katten igen, och visade honom hans ofullbordade offer. Snabbt var musen i Sokrates mun och han lattjade runt ett tag. Slängde musen fram och tillbaka mellan sina labbar. Musen måste fått hjärnskakning. Men han var död! Till två mattes belåtenhet.

snäll katt


mus på flykt med döden i vitögat


katt på jakt


död mus

this is a blog

This is a song spelades av The magic numbers på mejeriet i Lund i onsdags. Jag ville dela med mig av den fina sången. Kulturskribententen på Sydsvenskan var med i publiken. Det berättade Nina för mig, vår sekreterare. Jag tyckte han var tillräckligt Jesuslik för att få vara med på denna blogg.:)

frustrationen börjar släppa

I fyra veckors tid har jag haft en liten avkopplare; att göra pärlhalsband. Till min oerhörda förtret har jag inte lyckats följa anvisningarna till detta enkla pärlhalsband. Det har varit oerhört frustrerande. För mig betyder såna här aktiviteter avkoppling. Idag bestämde jag mig att nu måste pärlhalsband två bli färdigt. Och nu känns hela mitt liv så mycket bättre. Jag kan bocka av en tidigare ogjord aktivitet. Att inte slutföra saker har för mig inneburit en enorm stress denna höst, när jag aldrig blir färdig med något. Nu skall jag skriva mina julkort! Och jag borde nog börja förbereda min flytt om tre veckor...och så skall jag måla en tavla i jul. Och så skulle jag ladda mentalt med miljötänket på mitt kontor under mellandagarna. Och så skulle jag börja träna yoga. Men nu är pärlhalsbandet färdigt!

Färdig för jul/ nyårsfirande

Idag fick jag lite tid över. Skulle ikväll ha varit i Norge på julbord, men missade flyget tidigt i morse. Some shit happens! HUS ( min gamla firma )får klara sig utan mig. Jag hade satsat på stort, trött på mina gamla fina seondhand-äkta vara-klänningar. Varför inte en sockervadd? I eftermiddag fick jag tid att göra färdigt smycket som kröner ensemblen, en halvfärdig producerad produkt inköpt från panduro. Ett matchande smycke till min rosa sockerpuff. Detta räcker nog till nyårsafton.

Svart Lucia II

Den som vill läsa om Lucia; Lucia, the story
Mitt i högprojekterande tempo avbröt vi (de nyanställda) och sprang upp för klädombyte, manchetttillverkning och koncentration. Jag insåg att vi alls inte hade tränat en enda gång. Med två körsångare skulle väl det gå bra? Jag fick scenskräck, men denna gång var det bara kroppen som reagerade. Mitt ljus hoppade, mina ben skakade. Men att sjunga gick hur bra som helst.
Vår omskrivna text är för intern för att visas här. Blev mycket uppskattad. Däremot, denna sång är originaltext på Luciasången (vi sjöng istället en afrikansk variant). Vers fyra i den originala textversionen av Luciasången lyder:
"Trollsejd och mörkermakt
ljust du betvingar,
signade lågors makt
ljus åt oss bringar.
Stjärnor som leda oss
vägen att finna
bli dina klara bloss,
fagra prästinna"


Därav svarta tänder hos min kollega.
Jaja, det var en skön comeback till Sverige efter 13 år i Norge utan Luciafirande.

Svart lucia

I morgon är det luciadagen. Kontoret jag håller till på har som tradtion (efter ett år med dramatiska nyanztällningar) att de nyasnställda ordnar luciatåg. I årets kull finns häftiga människor som har letat upp mystiska omskrivna luciatexter och luciatexter på afrikanska. Vi bestämde oss för ett svart luciatåg. Uppmuntrade av redan vågade textförfattare skrev vi också om några av texterna, så att de satir-noir-aktigt drar fram de svåra dimensionerna i vårt dagliga värv. Vågar vi detta? Javisst, om man tror att chefen inte har humor har man ett desillusinorat omdöme om omvärlden. Det kommer mer text och bild i morgon efter utfört uppdrag...

Mer gris till jul?

Här en bild som får mitt hjärta att snörpa till. Jag är gammal avtvättad vegetarian, har pga publiktryck accepterat att åter äta kött. Dessutom verkar min kropp vara mer vänligt inställd till att tåla det svårsmälta köttet. Till middag i går: boeuf bourgignone. Idag såg jag levande får, och mindes fåren jag växte upp med och ofta åt till middag efteråt. Kött eller inte? För mig har det aldrig varit en jobbig moralisk fråga. Jag vet att människokroppen inte mår bra av att äta kött. Men jag har vikt mig. Och äter numera kött. Får som gris. För att inte vara jobbig. Så tänker jag i det mesta. Jag skall inte vara jobbig. Och då kan jag känna att jag håller på att tappa allt det som var jag. Jag visste ialla fall vem jag var när jag fortfarande var trotsig. Nu är jag en Svensson.

Mer jul

Mer Jul – Adolphson och Falk
Jag blev så otroligt nostalgisk. Fest igår kväll med kollegor. De har hus och barn och familj. Helt plötsligt kändes julen så viktig. Busiga pojkar som spiller rödvin på gästen Lena och älskar sin mamma. En anledning att göra jul!
Jag har försökt ge länk till SuperElisabeth. Men det är något konstigt där. Gå in på SuperElisabeth är här så kommer det en riktig julupplevelse.
Ingenting fuknar idag. Mina bilder har också försvunnit och visas bara som html-koder. Ähhh...Trött på detta. Bilden skall vara större.

Annorlunda julshopping

Idag skulle det inhandlas några julpresenter. Det gick inte så bra. Men med en kamera i handen söker man ovanliga situationer och upptäcker då ovanliga situationer. Man vågar komma ut ur sitt skal.
I shoppingcentret fanns det fullt fungerande bubbelpoolar uppställda på ett ställe. Barnen stod och hängde där, det såg ut som de värmde sina händer. Jag tänkte; fryser de så? eller är det vi vuxna som bävar för att blöta ned händerna. Jobbigt!

Utanför shoppingcentret mötte jag två gigantiska hundar. Efter att jag bett om lov att fotografera hundarna började ägeren berätta att den ena är från Skåne och har jobbat som livräddare, men är numera pensionerad för han lider av epilpesi. Den andra är från Norrland, tre år gammal och för ung för att jobba som livräddare. Hundrasen heter Landseer. Ganska ny uppfinning enligt hundlexikon.

Vovvarna var väldigt lugna och sköna. Antagligen så en riktig livräddare skall vara. Observera ägarens ben på första bilden. Detta är riktiga bjässar till hundar.