till en långväga resenär

...kommer här en liten bildkavalkad med julens favoriter.

i tomtens julverkstad


askungen


lady& lufsen


piff och puff & co

Färdig för jul/ nyårsfirande

Idag fick jag lite tid över. Skulle ikväll ha varit i Norge på julbord, men missade flyget tidigt i morse. Some shit happens! HUS ( min gamla firma )får klara sig utan mig. Jag hade satsat på stort, trött på mina gamla fina seondhand-äkta vara-klänningar. Varför inte en sockervadd? I eftermiddag fick jag tid att göra färdigt smycket som kröner ensemblen, en halvfärdig producerad produkt inköpt från panduro. Ett matchande smycke till min rosa sockerpuff. Detta räcker nog till nyårsafton.

Svart Lucia II

Den som vill läsa om Lucia; Lucia, the story
Mitt i högprojekterande tempo avbröt vi (de nyanställda) och sprang upp för klädombyte, manchetttillverkning och koncentration. Jag insåg att vi alls inte hade tränat en enda gång. Med två körsångare skulle väl det gå bra? Jag fick scenskräck, men denna gång var det bara kroppen som reagerade. Mitt ljus hoppade, mina ben skakade. Men att sjunga gick hur bra som helst.
Vår omskrivna text är för intern för att visas här. Blev mycket uppskattad. Däremot, denna sång är originaltext på Luciasången (vi sjöng istället en afrikansk variant). Vers fyra i den originala textversionen av Luciasången lyder:
"Trollsejd och mörkermakt
ljust du betvingar,
signade lågors makt
ljus åt oss bringar.
Stjärnor som leda oss
vägen att finna
bli dina klara bloss,
fagra prästinna"


Därav svarta tänder hos min kollega.
Jaja, det var en skön comeback till Sverige efter 13 år i Norge utan Luciafirande.

Svart lucia

I morgon är det luciadagen. Kontoret jag håller till på har som tradtion (efter ett år med dramatiska nyanztällningar) att de nyasnställda ordnar luciatåg. I årets kull finns häftiga människor som har letat upp mystiska omskrivna luciatexter och luciatexter på afrikanska. Vi bestämde oss för ett svart luciatåg. Uppmuntrade av redan vågade textförfattare skrev vi också om några av texterna, så att de satir-noir-aktigt drar fram de svåra dimensionerna i vårt dagliga värv. Vågar vi detta? Javisst, om man tror att chefen inte har humor har man ett desillusinorat omdöme om omvärlden. Det kommer mer text och bild i morgon efter utfört uppdrag...

Mer gris till jul?

Här en bild som får mitt hjärta att snörpa till. Jag är gammal avtvättad vegetarian, har pga publiktryck accepterat att åter äta kött. Dessutom verkar min kropp vara mer vänligt inställd till att tåla det svårsmälta köttet. Till middag i går: boeuf bourgignone. Idag såg jag levande får, och mindes fåren jag växte upp med och ofta åt till middag efteråt. Kött eller inte? För mig har det aldrig varit en jobbig moralisk fråga. Jag vet att människokroppen inte mår bra av att äta kött. Men jag har vikt mig. Och äter numera kött. Får som gris. För att inte vara jobbig. Så tänker jag i det mesta. Jag skall inte vara jobbig. Och då kan jag känna att jag håller på att tappa allt det som var jag. Jag visste ialla fall vem jag var när jag fortfarande var trotsig. Nu är jag en Svensson.

Mer jul

Mer Jul – Adolphson och Falk
Jag blev så otroligt nostalgisk. Fest igår kväll med kollegor. De har hus och barn och familj. Helt plötsligt kändes julen så viktig. Busiga pojkar som spiller rödvin på gästen Lena och älskar sin mamma. En anledning att göra jul!
Jag har försökt ge länk till SuperElisabeth. Men det är något konstigt där. Gå in på SuperElisabeth är här så kommer det en riktig julupplevelse.
Ingenting fuknar idag. Mina bilder har också försvunnit och visas bara som html-koder. Ähhh...Trött på detta. Bilden skall vara större.

Annorlunda julshopping

Idag skulle det inhandlas några julpresenter. Det gick inte så bra. Men med en kamera i handen söker man ovanliga situationer och upptäcker då ovanliga situationer. Man vågar komma ut ur sitt skal.
I shoppingcentret fanns det fullt fungerande bubbelpoolar uppställda på ett ställe. Barnen stod och hängde där, det såg ut som de värmde sina händer. Jag tänkte; fryser de så? eller är det vi vuxna som bävar för att blöta ned händerna. Jobbigt!

Utanför shoppingcentret mötte jag två gigantiska hundar. Efter att jag bett om lov att fotografera hundarna började ägeren berätta att den ena är från Skåne och har jobbat som livräddare, men är numera pensionerad för han lider av epilpesi. Den andra är från Norrland, tre år gammal och för ung för att jobba som livräddare. Hundrasen heter Landseer. Ganska ny uppfinning enligt hundlexikon.

Vovvarna var väldigt lugna och sköna. Antagligen så en riktig livräddare skall vara. Observera ägarens ben på första bilden. Detta är riktiga bjässar till hundar.