I cirka två veckors tid har jag umgåtts med min gamla bärbara. Min nya ville inte längre starta. Detta har jag varit med om tidigare med min gamla bärbara, ett tricks är att vända på datorn, koppla ur hårddisken och sätta i den igen. Typ av överladdning som snabbt lindras.
Detta försökte jag också med den nya, men blev antagligen perplex när jag skulle lätta på bördan. Jag såg öppningsklaffarna på baksidan, men kopplade dem inte till minnet av hur det var när jag faktiskt installerade min "hjärna" på den nya. Jag ville öppna saker som man måste ha skruvmejsel för att öppna för två veckor sedan. Fast långt bak i minnet fanns det en känsla av att "hjärnan" har jag stoppat in på sidan när jag lärde känna min nya dator.
Klockan sju i morse var jag färdig för ett nytt försök. Jag drog i klaffarna, pillade ur "hjärnan" i sidan, tryckte in den igen, och datorn startar vid första tillfälle.
Jag brukar säga att datorer kan man aldrig ha sönder, man kan missbruka dem ganska allvarligt. Utan att något händer. Denna gången tänkte jag att det där får jag nog äta upp nu. Men det gamla receptet består: Vill datorn inte starta, koppla bort "hjärnarn" (hårddisken) ett tag så blir allt bra igen.
Inser till min lycka att det är fantastiskt skönt att ha två bärbara datorer. Den ena blir ju trött ibland. Och då är den andra villig att vara på.
Så till mitt verkliga dilemma. I dagarna kommer jag installera mitt länge önskade ritprogram, som kräver storlek, därav anledningen till att jag köpte denna storlek på dator. Samtidigt är jag otroligt attraherad av att panikköpa en liten dator, som är mycket smidigare.
Men kanske jag lugnar mig nu. Allting har äntligen fallit på plats. Och det gamla tröskverket (den låter som ett tröskverk när kylmotorn drar igång) får hänga med. Där finns några SMÅ pärlor till program som jag klamrar hårt vid. Indesign och photoshop. Erhållna för trofast tjänst som doktorand.
En het behandling
10 år sedan
6 kommentarer:
Jag tycker bärbara datorer är så vackra och lockande. Om jag är i en affär så bara måste jag gå fram och känna lite på tangenterna.
Din faiblesse för en miniPC kan jag lätt sympatisera med.
Bra att du får snurr på krånglande PC, det ska jag ha i åtanke om jag själv kommer i denna situation.
Faiblesse för mini-pc... Jo, det kan man nog kalla det! jag försöker intala mig att det är irrationellt att köpa ännu en till. Men det är så lockande...
Jag är också lite lockad. Kanske är det så att man vänjer sig, även vid ritprogram, på små skärmar?
Jag är också lite brydd över minidatorernas prestanda (fast jag antar att det finns värstingar där också) och det faktum att det sällan är inbyggd DVD-spelare, vilket betyder att man måste ha ännu en enhet med sladd kopplad vid behov. Jag är redan lite störd på att min ritbräda är separat, den borde vara inbyggd i datorn, typ där toutchpaden sitter. Sån är jag.
Vad skönt att du fått igång din "gamla", "nya" dator! ja, det är nog dags att shopppa upp sig på en ny, din nya är faktiskt drygt 1,5 år gammal och med tanke på dagens utveckling och slit och släng samhälle vad gäller elektroniska prylar... just do it!
Låter som om det skulle finnas en bättre begad bärbar dator till salu inom kort, till någon som inte ska ha den till så mycket program... ("1½ år, é dé länge för en dator...??!)
På tal om att köpa, har investerat i en DVD-spelare!! Kan nu sitta i fåtöljen i v-rummet och dregla till mina IL Divo-DVD, samt snyfta till Danielle Steel´s filmer...
Nä, Kajsa, själv tycker jag inte 1,5 år är någon ålder alls för en dator, men många tycker nog det. Jag tillhör själv bakåtsträvarna som har prylar tills de absolut inte funkar längre. Så du kan nog köra på med din dator ett tag till... :-)
Skicka en kommentar