;.jpg)
...och sämsta.
snömodd i Vasastan
I helgen var vi inbjudna till julbord med huvudkontoret i Stockholm. I Skåne var det +8 grader varmt vid avfärd fredag eftermiddag, vid landning Arlanda var marken vit och det var minusgrader. Det blev några panikinköp under lördagen såsom ullbenvärmare samt omläggning av skovalet inför festen. High heeles lämnades på hotellet, stövlar fick duga.
Lördag morgon kom nästa kalldusch; jag fotade min väninnas dotter i aktivitet med gitarren och helt plötsligt är kamerabatteriet slut. Därmed sprack min dröm om en fin söndagsblogg.
Frida på gitarren
Lördag lunch hade jag träff med några kollegor, vi skulle diskutera hur vi kan hjälpa till att avstyra klimatförändringarna genom tjänsterna vi säljer som arkitekter. Vi har aldrig träffat varandra så för att göra vårt arbete lättare hade vi bestämt lunch på ett mysigt ställe, och det blev Moderna Museets restaurang på Skeppsholmen! På väg ut till Skeppsholmen minns jag ett barndomsminne när vi såg de märkliga surrealistiska statyerna utanför museet, att detta är mitt första minne av Stockholm. Efter det har jag bott och arbetat och studerat i Stockholm men har på något sätt helt glömt hur vacker staden är. Lördagens väder var strålande och helt plötsligt älskar jag Stockholm för dess skönhet. Går och nynnar på "Sockholm i mitt hjärta" på bron ut till Skeppsholmen. Hur töntigt som helst.
På väg till huvudkontoret där julbordet startar med "förfest" berättar taxichauffören för oss att Stockholmarna kan berätta hur de mår på internet, och med utgångpunkt i detta får Hötorgskraporna olika färg på kvällsbelysningen. Ikväll lördag är de ljust limegröna. Senare under kvällen skall vi på show på konserthuset (ritat av Ivar Tengbom (grundaren i kontoret) som ligger precis bredvid Hötorgskraporna.
Konserthuset och Hötorgskraporna
Vid slussen visar chauffören Sveriges första ljusreklam, Stomatol, och jag tänker; idag har jag lärt mig två nya saker. Ljussättning av Hötorgskraporna samt den första ljussatta reklamen. Det är bra. Och jag har haft en underbar stund på Skeppsholmen.
Stomatol reklam vid Slussen
Kvällen blir blandning av snabbmingel och en massa raska förflyttningar. Det är kanske så man är tillsammans i Stockholm? Vi landar till slut i en våning vid Stureplan där efterfesten tar vid. Sent om sider kommer dansen igång, och sen är jag riktigt nöjd. Showen var stjärnspäckad, men antagligen kommersiell och saknade en konstnärlig nerv. Sissela Kyle var konferencier (och mycket kul), Robbi Wells spelade, A Berglund spelade, några kända sångerskor sjöng (bra) och Maria Möller som jag lärt mig uppskatta i Babben & Co sjöngimiterade så jag tror baske mig hon var bättre än alla originalen. Men sammanhanget saknades. Några kollegor till mig tjurade och låtsassov eller satt och tittade in i en pelare för att visa att de inte tyckte att det var bra. Det tycker jag är ohyfsat uppträdande mot värden som har kostat på oss denna praktfulla kväll. För jovisst, det är hur tjusigt och trevligt som helst att få bli bjuden på en julfest. I Stockholm...
5 kommentarer:
Åh, jag vill också ha julfest i Stockholm. Ska föreslå det på jobbet till nästa jul.
Vad häftigt med Hötorgskrapornas olika färger. Hur mådde då Stockholmarna när det var limegrönt? Och rosa som de var på bilderna?
Sånt skulle vi ha i den här stan också, hur kul som helst. Och snyggt.
Jag tände också på Hötorgsskraporna. Jättekul idé. Och vackert. För övrigt tycker jag det var en vacker skildring av Stockholm och jag kände ett stick av saknad. Av Stockholm.
Var det möjligtvis en sara-dotter på fotot? Håller med om skrapornas färg, man kanske ska satsa på att anlita en ljussättningskonsult oxå eftersom jag redan anlitat en trädgårdskonsult och en arkitekt för nybygge? Men varför pratas det inte mer om vad mycket ljus kan göra med den tristaste fasad?
Hmhmmm, jo en Sara dotter. Hur fin som helst. Några får till det.
Det är jätteviktigt, ljussättning i mörka Sverige kvällstid. Du kan gott anlita en lussättare för att belysa ditt hsu som är mörkt halva året.
Annars så. Stockholm är vackert.
LImegrönt är färgen mitt firma i Norge har som signum. Jag forksade i färgen en gång. Det är gul som övergår i grönt och är precis på gränsen till att få något sjukligt över sig. På gränsen till vansinne (jag har lämnat kontoret nu). En riktig vårgrön färg har inte det där skarpa i sig, den är mildare och mer mjuk, tänk lindblomsgrönt. Men jag tror en mer limegrön färg har mer enrgi i sig, med kraft att klara att gå ut i full mogen sommarblomster, och äntligen växa.
Detta blev lite filosofiskt. Man kan tolka mycket med färger. jag gillade aldrig helt den limegröna gröna färgen. Lite obalanserad, lite okontrellerad i sin strävan att mogna. Det finns mjuka sätt att närma sig mogenhet.
Jag hörde talas om Hötorgskraporna och tycker det var ett kul projekt på många sätt. Illuminering är spännande och hade jajg ett hus skulle jajg leka både med fasader och träd. Det är så effektfullt när det görs på rätt sätt.
På tal om färger så tittade jag på ett program om Savent-begåvade människor på Discovery. En tjej såg alla ord ca 2 m framför sig där respektive ords bokstäver har sin egen färg. Härigenom hade hon en minnesförmåga som översteg genomsnittet markant.
Du skriver sällan, Olena, men så kommer det en uppsats ibland! ;-)
Skicka en kommentar