Vi hade en miniatyrtävling idag inom koncernen där jag jobbar. De tre främsta får åka till Shanghai på Världsutställningen där mitt kontor skall visa sitt bidrag. Därför hade vi tävling internt, för att komma fram med förslag på utförande. I dagens arkitektur Sverige kan man vinna tävlingar på att skriva ett bra anbud utan att rita något, vilket mitt kontor har gjort.
Jag blev inspirerad och lekte under några timmar ikväll. Det var så kul att bara vilja igen! Troligtvis blir jag diskvalificerad eftersom mitt bidrad kom in 8 minuter för sent, dvs 00.07 i natt.
Jag är glad för det är första gången på länge jag får kontakt med de gamla vibbarna. Det här var bara lek. Och jag kommer inte till Shanghai... Solly!
En het behandling
10 år sedan
5 kommentarer:
Men den här ritningen ser ju inte alls ut som den som katten kräktes på. Eller är detta kanske innehållet i den andra. Hittade du på temat "svensk jazz" att ställa ut i svenska paviljongen? Är jazz svenskt? Kreativt!
Mottot svensk jazz kommer från Lars Gullins "fäbodjazz" (so mjag citerade i natt). Som jag för övrigt tycker är en höjdare. Temat för tävlingen var kombinationen YIN/YANG, Stad/ Land, m.m....Bärkraftigt byggande / modernt byggande.
Alltså de oförenliga krafterna. Men några lyckas ta med sig ursprunget i moderna tolkningar. Som Gullin t.ex. Detta är jag svag för....:)
Nästan omöjligt att läsa skrivstilen, en stil jag känner igen från andra arkitektskisser. Är det så att man lär ut en speciell stil på högskolan till studenterna?
Fastän svårtydd, så är det oftast som i detta fall både vackert och stilfullt.
Yin/Yang Dex/Dix Wu/Weee!!
Jag kunde läsa nästan allt, nu när jag äntligen försökte läsa. Det svenska vemodet, det är något väldigt speciellt med det. Och jag är helt övertygad om att det har med klimatet att göra. Nu när det verkligen börjar klämma ner en, ganska mörkt på morgonen, ganska kallt på dagen, ganska osäkert väder, regn, och man vet att det bara blir värre! I flera månader. Ja men herregud, vem som helst skulle bli deprimerad. Jag är säker på att om svenskarna skulle leva längre söderut skulle det svenska vemodet inte finnas. Då kanske andra vemod skulle finnas... :-|
Livslusten ökar kanske med ljuset? Undrar om jag någonsin kommer att älska hösten?
Också känslan av att vara i ett varmt land långt borta kan få saven att stiga, tycker jag.
Samtidigt har jag både respekt och känsla för det svenska vemodet och Gullins jazzsaxofon. Stolta ska vi vara!
Skicka en kommentar