Trädet som sågades ned på min gård i somras har nu fått en ytterligare behandling. Aktion stubbborttagning. Stavas med trippel-b. Först kom chocken över att man sågar ned träd, sedan åsåg jag under lång tid några killar med moderna maskiner som slet och sågade för att utplåna de sista resterna av en stubbe. Jag blir alltid illa berörd när träd tas bort. Det är i grunden något fel, varför kan man inte försöka bevara och läka och ge möjlighet för fortsatt liv för ett träd som måste ha stått på denna plats i minst 50 år? Jag tror inte att trädet var sjukt.
I kväll hade någon satt upp en vit flagga bredvid graven. Fin gest, tänkte jag. Men det är kanske en inmätninspunkt för ett nytt garage, och då kommer hela denna trädhistoria få en förklaring. 
En het behandling
10 år sedan
3 kommentarer:
Ja, kanske ska de bygga något där! Men det blir ju inte roligt för er i huset, förstör utsikten ännu mer.
Stackars gleditsian, stackars, stackars, jag håller med, man sågar inte ner träd hur som helst. De har anor och minnen och magik.
I och för sig var det intressant att se stubbfräsningsmaskinen...
Ja, stackars gleditsian!
Jag tycker du ska snickra ihop ett kors och sätta på graven. Och blogga om det.
Åh, ja det skall jag göra!
Skicka en kommentar