Från början

Under helgen i Oslo hade jag glädjen att återse ett måleri som jag har saknat mycket. Det "bor" innanför den nyombyggda fönster-sitt-altanen. Jag blev glad när jag såg det. Jag har saknat det mycket men såg också att det har fått ett riktigt praktfullt hem. Så jag är jättenöjd. (Hon som äger måleriet (och det andra; vinter) berättade att hennes make, tillika businessman och hans polare hade suttit och stirrat som hypnotiserade en hel kväll vid åsynen av mina målerier. Det värmer för en (då)olycklig konstnär.:))



”Färdig” med ett måleri idag. Jag har målat den samma linjen/ ytan, fyllt den med färg, suddat ut linjen/ ytan med vit färg, suddat ut konturerna med vit färg, fyllt i konturerna med färg, fyllt i konturerna med vit färg, dubblerat konturlinjerna. Nästa steg är att börja om från början igen.
Victory man i syne för en sekund. Jag ser honom, han ser mig, vi låter som om ingen ser någonting, och allt är egentligen som förut. Nästa steg är att börja om från början igen.

Jag tror jag äntligen har nått fram till den punkt där jag startar om. Bättre sent än aldrig??? Jag är fascinerad över konstens värld för den har en slags evighet i sig som man förstår först när man ger sig i kast med den. Den är viktig, viktigare än något annat. Och man måste vara modig och får inte lov att ljuga. Det är därför man dessutom blir klok av att "konsta". Den klokheten har jag aldrig känt att jag tillämpar mig på samma sätt i något annat sammanhang.

Om ni är snälla mot mig, kanske jag visar fler saker jag har gjort under åren och som ligger mig mycket varmt om hjärtat.