...tänkte jag när jag gick in i trapphuset för att titta på en lägenhet till salu. Den stora inglasade uteterrassen skulle bli min målarateljé.
Ajaj, det var inte helt så frächt som jag hade hoppats på. Det stora potentialet, den inglasade uteterrassen, höll på att vittra sönder i fönsterkarmar och bjälkar. Här skulle behövas total ombyggnad. Mäklaren lyckades inte haspla ur sig något matnyttigt alls. Jo men, det yttre, det fixar väl föreningen... Jaha, men hur är föreningen? Mjaa....Stambytt? Mjaa...
Fuktskada i badrummet? Mjaa.. och i övrigt var det mesta mycket snuskigt. Jag gick därifrån och tänkte aldrig mer! Aldrig mer skall jag hoppas på att man fyndar i lägenhetsdjungeln i Stockholm.
Usch!
Fast jag gillar Gröndal, en liten pärla under och över Essingeleden.
En het behandling
10 år sedan
5 kommentarer:
Synd! Kass mäklare. Bättre lycka nästa gång.
Så synd att det måste vara så! Bra att du har öga för vad som är bra eller dåligt.
Man blir ganska trött varje gång man ser ett objekt, för varje gång tänker man sig själv som potentiell ägare. Men idag fattade jag att det där lilla extra skall jag inte tro att jag får tag i. Det blir en vanlig 2:a för mig även i Stockholm. I bästa fall. Om några månader.
jag avundas dig inte alls! Som måste leta boende i Stockholm. Synd på lägenheten, den såg så intressant ut med terrassen!
Det värsta av allt. Mäklaren ringde idag och lite förvånat berättade att han fått bud på 1,6 mille. Den var utannsonserad för 1,0 miljon.
Jag hade varit beredd att ge 500 000. Inte ett öre mer.
Jaja. Nu vet jag.
Usch!
Skicka en kommentar