Notre besoin de consolation est impossible à rassasier.
Denna boken skall jag läsa! Stig Dagerman, cirka 1954. Novellen är här framförd av den franska gruppen Têtes Raides. Kul att sitta och lyssna på P1 en söndag på E4 mot Stockholm och få sig till livs ett stort livsöde, och dessutom en svensk som jag helt har missat att läsa. Programledaren hade varit i Frankrike och träffat vokalisten i Têtes Raides. Han blev helt tagen och sjöng novellen rakt upp och ned. En nitton minuter lång monolog. Jag minns mitt studieår i Frankrike när vi lyssnade på Jaques Brel och Gainsbourg. De kallas rocksångare men är mer vissångare, det finns inte alls den där USA-rocken. Det är något annat i blodet.
Efter Stig Dagermanprogrammet följde en diskussion om Kirkegaards betydelse för våra liv idag. Jag har inte läst Kirkegaard (som anses som en av de första existentialisterna) men däremot Sartre. Jag blev mest glad att jag åter släpper in "min inre värld" som jag slet ganska mycket med i några av mina tidigare liv. På den tiden när jag läste och skrev och målade. Och det var enda sättet att överleva.
För att nu använda Kirkegaards filosofi vandrar vi människor genom olika stadier; ett första; det njutningsfulla eller fysiska (estetiska), ett andra som handlar om det etiska, vad vi gör med varandra, att vara god och att dela med sig mm., och ett tredje som lämnar det jordiska och blir något ännu större, ett "vara".
Det var så himla kul i bilen! Fatta att det finns en hel värld med människor som mycket klokt har funderat på alla de små vardagliga problem som vi själva brottas med. Som försöker bena ut vad vår ångest handlar om. Och som man kan lära sig så mycket av. Svaret är: Det finns inga svar, svaren måste man själv finna. Man måste våga utforska! Häri ligger vår frihet som människa.
Jag brukade tacka författaren Gunnar Ekelöf ibland för att han talade så direkt till mig. Och jag tyckte det var så stort, att detta kunde han göra utan att jag hade träffat honom. Detta sagt en dag när ordet och konsten har knackat på min dörr igen.
Existentialism
om Kirkegaard
En het behandling
10 år sedan
3 kommentarer:
Oj, detta var mycket att ta till sig på en gång! Orkade inte lyssna på den superlånga monologen men jag noterade iaf att Kirkegaard endast blev 42 år gammal. Det kanske var en hyfsad ålder på den tiden.
Gillar iaf:
Det finns inga svar, svaren måste man själv finna. Man måste våga utforska! Häri ligger vår frihet som människa.
Och till sist. Grattis på födelsedagen!
Man behöver inte förstå allt. Jag kände bara suget att skriva om något annat som omväxling. För jag blev väldigt inspirerad.
Dagerman blev blott 31 år gammal. Tufft att vara existentialist.
Jag läste din blogg och fick mig en tankeställare. Det får inte bara vara deckare som jag
läser. Det får bli annat också och jag tänker låna Stig Dagerman och bryta mina dåliga vanor.
Skicka en kommentar